SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rus substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rus·et1till­stånd med på­verkan på om­döme och reaktions­förmåga till följd av alkohol- eller drogkonsumtion fysiol.bakrusnarkotikarusfå sig ett russova ruset av sighan begick mordet under rusets in­flytandesedan 1520-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikornatill rusa 2till­stånd av stark känslomässig upp­rymdhet psykol.frihetsruskänsloruskärleksrussegerrussinnesrushan gick om­kring i ett rus av lyckaden fysiska kärlekens rus(i) ett rus (av ngt)sedan ca 1780Rus går omhär, han manar och trugar, han hörter och yrker, intill dess att striden är all. Av de modige kämpar raglar här en, en stapplar, en stupar, och falla de hopvis.Georg Stiernhielm, Herkules (ca 1650)