SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ru´ter substantiv ~n, plur. ~ rut·ernen av de fyra kortsviterna (färgerna) i en kort­lek markerad med en röd kant­ställd ruta spel.ruterfemmaruter essäv. om kort av denna färgtvå låga ruter på handensedan 1734till lågty. rute ’ruta’; samma ord som 1ruta 1; jfr hjärter
2ru´ter substantiv, ingen böjning, n-genus rut·ersinne­lag som känne­tecknas av mod och framåt­anda psykol.JFRcohyponymtakt 4 det är ruter i den flickan, hon drar sig aldrig för att säga i­frånruter (i ngn)sedan 1832trol. till 1ruter