SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ry`sa verb rös el. ryste, ryst, pres. ryser rys·ergenom­faras av lätt darrning eller skakning på grund av kyla el. stark känsla psykol.rysa av o­behagrysa av väl­behaghans flåsningar fick henne att rysarysa (av/över ngt/att+V/SATS)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. riusa; urspr. trol. ’bli knottrig, o­jämn (i skinnet)’; besl. med lat. cru´sta ’skorpa’; jfr kristall Subst.:vbid1-302174rysande, rysning