SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
samm`anträffande substantiv ~t ~n samm·an|­träff·and·et1planerat möte vanligen mellan personer sociol.föräldrarna bad om ett sammanträffande med rektornett sammanträffande (mellan ngra), ett sammanträffande (med ngn)sedan 18802slumpmässig och över­raskande sam­tidig före­komst av o­lika före­teelser eller händelser NollJFRcohyponymslump 1 freds­fördraget under­tecknades på års­dagen av krigs­utbrottet – ett egendomligt sammanträffandesedan ca 1815