SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skrå`la verb ~de ~t skrål·arföra o­väsen med hög­ljutt prat och ljudlig sång i berusat till­stånd; ofta om flera personer komm.JFRcohyponymskräna hemma­lagets supportrar skrålade och sjöngskrålasedan ca 1430Själens tröstfornsv. skrala; av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-322140skrålande; skrål