SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
spä`ka verb späkte späkt, pres. späker späk·erunder­trycka sina drifter och behov; vanligen av religiösa skäl ngt åld.relig.späka sin kroppspäka ngtsedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. späkia; bildn. till 2spak Subst.:vbid1-338786späkande, vbid2-338786späkning