SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

stuv stuven stuvar

stuv·en

substantiv

● ofta plur. stuvbit

belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska stuver 'stubbe; stuv­bit', urspr. 'ngt av­hugget'; jfr ur­sprung till stubb 1

SO

Alfabetisk lista

  stuss subst.
  stussmått (stuss)
  stussvidd (stuss)
  stut subst.
  stuteri subst.
  stuv subst.
  stuva verb
  stuvarbas (stuvare)
  stuvare subst.
  stuvare (stuva)
  stuvbit subst.

  Till   alla ordböcker