SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sva`da substantiv ~n svad·anord­rikt prat vanligen utan mer väsentligt inne­håll komm.försäljarens svadaagitatorns svadaäv. om mot­svarande förmågahon har en o­trolig svadasedan 1674av lat. sua´da ’övertalningskonst’; jfr persvadera