SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tölp substantiv ~en ~ar tölp·eno­hyfsad och drumlig (mans)person psykol.yrk.den tölpen frågade den ny­blivna änkan när hon tänkte gifta om sigsedan 1603äldre sv. tylp, tylpel; av äldre ty. Tülpel med samma betydelse, till äldre nederl. dorp ’by’, allt­så urspr. ’by­invånare; lantlig person’; besl. med torp