SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tön`tig adjektiv ~t tönt·igsom beter sig o­skickligt och ta­fatt och ofta larvigt vard.admin.JFRcohyponymklantig töntiga lokala förmågoräv. om handling o.d.töntig buskissedan 1951sv. dial. töntig ’småfånig; narraktig’