SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tö´rn substantiv ~en ~ar törn·en1(kraftig) stöt Nollpianot fick en ordentlig törn när de flyttadeishockey­spelare måste tåla hårda törnar○äv. bildligt om psykisk på­frestning e.d.livets hårda törnarta törnskydda en båt från att stöta emot ngtmed hjälp av båtshake e. d.; särsk. vid tilläggning​ hon var snabbt framme på för­däck och tog törn sedan 1698av eng. turn med samma betydelse; nära besl. med turnera 2arbets­skift på far­tyg arb.sjö.rodertörn○äv. om den ordning i vilken far­tyg får lasta i hamnkoltörnsedan 18363varv särsk. av rep e.d. vid fast­sättning runt pollare etc. särsk. sjö.sjö.sesevarv 1 sedan 18364vanligen plur. korkskruvsliknande bildning som kan upp­stå i ett för hårt tvinnat tåg och göra det o­hanterligt sjö.sedan 1865