SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ta emo´t verb tog tagit, pres. tar tag·it e·mot1äv. fast sammansättn., seemotta, motta 1 acceptera att erhålla NollJFRcohyponymta 3 han ville inte ta emot gåvandet är bara att tacka och ta emotäv. med avs. på abstrakta före­teelser, spec. kritik o.d.”Nu tar jag inte emot mer (ovett)”, sade hanäv. med an­givande av reaktion e.d.de tog emot för­slaget med ovationerta emot ngtsedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. taka a mot ’ta emot (gäst)’ 2äv. fast sammansättn., semotta 2 möta och väl­komna an­kommande gäster e.d. komm.han tog emot dem vid in­gångenäv. i absolut an­vändningambassadören tar emot i stora salongenäv. ngt ut­vidgatlandet kan inte ta emot fler flyktingaräv. om lokal o.d.vara öppen för (och kunna hysa) museet tar emot besökare även på kvällarnahamnen kunde inte ta emot så stora far­tygta emot (ngn) (ngnstans)sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare3vara i vägen Nolldet var något som tog emot vid fram­hjuletäv. bildligtkännas o­lustigt det tar emot att besvära demdet tog emot att ge sig ut och träna i det rå­kalla vädretta emotsedan 1723Subst.:vbid1-355167(e)mottagande (till 1 + 2), vbid2-355167(e)mottagning (till 1 + 2)