publicerad: 2021  
tema temat, plural teman äv. temata
tem·at
substantiv
te´ma äv. te`ma
1 (idé­mässigt) ämne för skriftlig eller muntlig behandling vanligen av relativt abstrakt el. över­gripande slag
JFR tematik
temadag; temanummer; huvudtema; sidotema
temat (för något)
ett centralt tema; ett viktigt tema; bokens bärande tema; ett genom­gående tema i talen; temat för prästens predikan var synd och förlåtelse; stress och åldrande var symposiets tema
○ ibland i viss mot­sättning till etablerade (vetenskapliga) ämnes­gränser (i sammansättn.)
temaforskning
○ äv. om grund­läggande idé eller dylikt som ut­gör utgångs­punkt för konstnärlig behandling
JFR motiv 2
novellen är en variation på ett känt tema
○ äv. melodisk idé som bildar utgångs­punkt för ett musikaliskt ut­vecklings­förlopp
temat från första satsen åter­kommer i finalen; tema med variationer
belagt sedan 1711; urspr. av grek. them´a 'det upp­ställda; på­stående; tema'; jfr ur­sprung till tes
2 upp­sättning huvudformer av ett verb upp­räknade i viss ordning
temaform; verbtema
temat på "falla" är "falla–föll–fallit–fallen"
belagt sedan 1768