publicerad: 2021  
teodicé teodicén
teo·dicén
substantiv
● (hävdande av) tanken att existensen av en god och alls­mäktig gud är förenlig med yttringar av ondska och olycka i världen särsk. i diskussioner om kristendomens etik
teodicéproblemet
belagt sedan 1773; av franska théodicée med samma betydelse; till teo- och grek. dik´e 'rätt­visa'