publicerad: 2021  
tillflykt till­flykten till­flykter
till|­flykt·en
substantiv
till`flykt
1 i vissa ut­tryck (an­komst efter) flykt undan fara eller bekymmer till viss skyddad plats eller dylikt
JFR asyl
tillflykt (till någon/något)
tillflykt (till någon)
tillflykt (till något)
de tog sin till­flykt till skydds­rummen; efter hustruns död tog han sin till­flykt till vännerna
○ äv. bildligt om (tröstande) ut­väg eller dylikt
han tog sin till­flykt till spriten
belagt sedan ca 1420 (Legenden om Gregorius af Armenien); fornsvenska tilflykt; efter lågtyska tovlucht med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1flykt!!
2 skyddad plats som man söker upp för att und­gå någon fara
ambassaden blev upprors­männens till­flykt; grottan var en idealisk till­flykt
○ äv. försvagat
krogen var deras till­flykt när det var för trist hemma
○ äv. bildligt, sär­skilt om något som får en att glömma svårigheter och dylikt
tron var hennes säkra till­flykt
belagt sedan ca 1420 Legenden om Gregorius af Armenien