publicerad: 2021  
tjock tjockt tjocka
adjektiv
[çåk´]
1 som har stor ut­sträckning i en riktning som är vinkel­rät mot längd (eller höjd) och bredd vanligen om massivt före­mål (el. massiv del av före­mål)
en tjock mur; en tjock madrass; en tjock tröja; en tjock bok; ett tjockt snö­täcke
äv. om mer el. mindre runda före­mål som har kraftigt till­tagen genom­skärning
ekens tjocka stam; hennes mage började bli tjock nu i sjätte månaden
äv. neutralt dimensions­angivande som har viss an­given tjocklek
muren var nästan en meter tjock
spec. om person
tjock och glad; han blev tjock och orörlig på äldre dagar
ha tjock hud se hud
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska þiukker, thiokker; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.
2 som gör ett kompakt och svårgenomträngligt in­tryck spec. om något som växer tätt
MOTSATS tunn 2
det tjocka gräset; hennes tjocka härliga hår
spec. äv. om luft och före­teelser i sam­band med den
luften var tjock av cigarrök; tjock dimma
spec. äv. om vätska trögflytande
tjock grädde; en tjock sås
äv. om hals, röst eller dylikt som på­verkas av att luft­passagen inte är helt fri (och om person, med tanke på detta)
halsen kändes fort­farande tjock efter förkylningen; rösten var tjock av gråt; han var tjock i halsen
äv. bildligt, i ut­tryck som an­ger stor mängd av något
det var tjockt med folk i stan; han har tjockt med pengar
(hela) tjocka släkten se släkt
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser