publicerad: 2021
tonfall
tonfallet, plural tonfall, bestämd plural tonfallen
ton|fall·et
substantiv
●
sätt att variera röstens tonhöjd vid tal vanligen som uttryck för viss inställning el. sinnesstämning; ibland äv. om variation av röststyrka, pausering och dylikt
expertens myndiga tonfall; han hörde på hennes tonfall att hon spelade teater
○
äv. bildligt i fråga om text
det innerliga tonfallet i hennes senaste diktsamling
belagt sedan 1810