publicerad: 2021  
trana tranan tranor
tran·an
substantiv
tra`na
● en stor, hög­bent, ask­grå våt­marks­fågel som har lång näbb och långa, breda vingar och häckar på öppna mossar och myrar
trandans
trumpetande tranor i plog­formation; ett säkert vår­tecken är tranornas an­komst till Hornborgasjön i mitten av april
○ äv. om när­besläktade arter vanligen i sammansättn.
tranfamiljen; jungfrutrana; krontrana
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska trana; ljud­härmande; jfr ur­sprung till kran