SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
trans [traŋ´sel.tran´s] substantiv ~en el. trancetrance [traŋ´s el. tran´s]~n [-en] trans·en, tranc·en●medvetandetillstånd som präglas av dval­liknande försjunkenhet och koncentration och ofta fascination psykol.JFRcohyponymextascohyponymhänryckning hon föll nästan i trans in­för den berömda målningen○spec. i spiritistiska samman­hangförsätta mediet i trans○ofta bildligt och ngt försvagat i ut­tryck dels för lycka, dels för effektivitethan gick som i trans när han hade fått veta att han skulle få jobbethon skrev som i trans och fick boken färdig på en månadsedan 1906av eng. trance, fra. transe med samma betydelse; till lat. transi´re ’över­gå’; jfr transitera, transitiv