SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
trikloretylen [-klå`r-äv.-e´n] substantiv ~en el. ~etibl. i kort­formen tritri·klor|­et·yl·en·enen organisk förening av klor, kol och väte som an­vänds som lösnings­medel för fetter och vid kemisk tvätt kem.ämne.sedan åtm. ca 1915till tri-, klor och etylen