publicerad: 2021  
trist neutrum trist, bestämd form och plural trista
adjektiv
1 som inte förmår väcka någon glädje eller något intresse på grund av en­formighet, slät­strukenhet, gråhet eller dylikt; om person, före­mål el. abstrakt före­teelse
SYN. tråkig JFR glädjefattig
trist (för någon) (att+verb)
ett trist väder; de trista betong­klumparna i för­orterna; hennes trista kompisar som all­tid satt och kollade på sina mobiler; utan bilder ser en tidnings­sida ganska trist ut
○ ibland med viss klandrande bi­betydelse föga upp­bygglig
hans sista levnadsår var en trist historia: alkohol­missbruk och fattigdom
belagt sedan ca 1750; av franska triste 'sorgsen; trist'; av lat. tris´tis 'sorglig; dyster'
2 i vissa ut­tryck (till­fälligt) ned­stämd
det eviga regnandet kom henne att känna sig trist (till sinnes)
belagt sedan 1855