SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tvä`rgata substantiv ~n tvärgator tvär|­gat·angata som ut­går från (och är mer eller mindre vinkel­rät mot) en annan, större gata trafik.hon körde in på en tvärgata för att parkeraen tvärgata till Kungsgatanen tvärgata (till ngt)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. thvärgata