publicerad: 2021  
uppskov upp­skovet, plural upp­skov, bestämd plural upp­skoven
upp|­skov·et
substantiv
upp`skov
● tillåtelse att ut­föra viss handling eller av­sluta visst upp­drag vid en senare tid­punkt än man ur­sprungligen ålagts el. ut­lovat
JFR andrum, anstånd, frist, respit
uppskov (med något)
begära upp­skov; beviljas upp­skov; få upp­skov med betalningen
utan upp­skov genastförsäkrings­bolaget skall, sedan an­mälan mot­tagits, utan upp­skov vid­ta de åt­gärder som behövs för att skadan skall kunna regleras
belagt sedan 1544; av lågtyska upschov med samma betydelse; efter­ledet identiskt med skov