publicerad: 2021  
utkorad utkorat utkorade
ut|­kor·ad
adjektiv
[u`tkå-] el. [u`tko-]
● sär­skilt ut­vald ofta på ett mer el. mindre mystiskt sätt, spec. i religiösa samman­hang; ibland substantiverat
utkorad (av någon) (till någon/något)
utkorad (av någon) (till någon)
utkorad (av någon) (till något)
han kände sig som Guds ut­korade
belagt sedan ca 1500 (Sex ekonomiska traktater); fornsvenska utkoradher