publicerad: 2021  
utlöpare ut­löparen, plural ut­löpare, bestämd plural utlöparna
ut|­löp·ar·en
substantiv
u`tlöpare
1 ut­skjutande längre del av något spec. av bergs­kedja
en utlöpare (av något)
bergs­ryggens yttersta ut­löpare
○ äv. abstrakt
en konstriktning som är en ut­löpare av expressionismen
belagt sedan 1858
2 lång­sträckt växt­skott genom vilket förökning sker på kön­lös väg
JFR 2ranka, 1reva 1, skott 3
ut­löparna slår rot vid blad­fästena och förankrar knopparna vid jorden
belagt sedan 1859