publicerad: 2021  
vanka vankade vankat
verb
vank`a
● gå långsamt med tunga steg
någon vankar (någonstans)
han vankade oroligt av och an i väntan på telefon­samtal från sjuk­huset
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska vanka; trol. av lågtyska wanken 'vackla; vanka'; jfr ur­sprung till vank
vankavankande