publicerad: 2021
vrida
vred vridit vriden vridna, presens vrider
verb
vri`da 
●
ibland med partikel, särskiltav, fram, om, på
föra (något) runt dess egen axel eller runt en fast punkt
JFR
1veva
någon vrider något (någonstans)
någon vrider på något
vrida på huvudet; vrida om nyckeln; vrida visaren ett kvarts varv; vrida nacken av en höna; han lyckades vrida vapnet ur händerna på rånaren; hon började nervöst vrida på sina ringar
○
äv. bildligt, särskilt i uttryck för påverkan (av olika slag) av politiskt skeende
vrida politiken åt vänster
vrida klockan tillbaka
se
klocka
vrida och vända på något
betrakta något ur olika (syn)vinklarofta utan att komma till någon slutsats:
de vred och vände på argumenten för att komma underfund med vilket beslut som var det rätta
vrida sina händer
se
hand
belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie);
fornsvenska vriþa; gemensamt germanskt ord, besläktat med
1vred!!
vridavridande, vridning
Ur led är tiden; ve att jag blev den
som föddes att den vrida rätt igen. Shakespeare, Hamlet (1602, i översättning av C. A. Hagberg 1847-51)
som föddes att den vrida rätt igen. Shakespeare, Hamlet (1602, i översättning av C. A. Hagberg 1847-51)
