SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
y`ta substantiv ~n ytor yt·an1yttersta skikt av ngt som begränsar före­teelsen i fråga mot om­givningen NollJFRcohyponymutsida vattenytaen blank ytaen matt ytaen slät ytaen skrovlig ytaett bröd med krispig ytaspec. om vatten­ytaoljan hade flutit upp till ytanäv. bildligt i ut­tryck för vad som är synligt (och inte synligt)stämningen var hjärtlig, men under ytan anades mot­sättningarhans fram­ställning skrapade bara på ytanpå stor­mötet kom miss­nöjet upp till ytanen yta (av/på ngt)ha nerverna på ytansenerv 2 vilja försvinna från jordens ytasnabbt vilja försvinnahan kände rodnaden stiga över kinderna och ville bara försvinna från jordens yta sedan ca 1640bildn. till ut 2storlek som kan mätas i längd och bredd men inte i djup el. tjocklek geogr.mat.SYN.synonymarea JFRcohyponymrymd 2 ytviddsegelytatomtytaen yta av sju hektarhög­hus sparar ytaäv. om visst om­rådeskapa fria ytorförsvara landets gränser och ytaen yta (av/på MÅTT)sedan 1763