tryckår: 2009
zon
substantiv ~en ~er
zon·en1särskilt delområde
där speciella förhållanden gäller el. har upprättats
ofta i vetenskapl., tekn. el. jur. sammanhanggeol.jur.mat.rum.tekn.vetenskapl.JFRcohyponymsektorcohyponymregioncohyponymbälte 2
zongränsfiskezonfrihandelszonklimatzonvegetationszonstörre delen av Afrika tillhör den heta zonenden demilitariserade zonen mellan de båda staternade ekonomiska zonerna, som sträcker sig 200 sjömil från staternas kustlinjer○spec. fysiol.mannens och kvinnans erogena zoner○spec. äv.del av geologisk lagerföljd som karakteriseras av enhetliga fossil
JFRcohyponymfas 1
○i sammansättn. äv. mer abstraktfarozonriskzonsedan 1792; formen zona 1690av grek. zo´ne ’gördel, bälte’
2ettdera av två lägen för poängberäkning i bridge
särsk. om det läge då både vinst- och straffpoäng är högre
spel.Öst-Väst var i zonenNord-Syd var i ofarlig zonsedan åtm. 19353uppsättning kristallytor vars skärningslinjer är parallella med en viss riktning
kem.sedan 1870
