SO
publicerad: 2021
återigen
åter|i·gen
adverb
å`terigen 
1
ibland två ord
ännu en gång
återigen var det vår; han bedyrade återigen att han ingenting visste
belagt sedan 1416 (öppet brev utfärdat av riddaren Heyne Snakenborg med intyg om gods tillhörigt Vadstena kloster (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska ater igen
2
formellt
i efterställd konstruktion
å andra sidan
JFR
åter 3
NN vann loppet. Den förhandstippade vinnaren, återigen, kom bara fyra
belagt sedan 1840