ANSÖKAN an3~sø2kan, r. l. f.
vbalsbst. till föreg. — särsk.
1) till ANSÖKA 1 b: (i sht skriftlig) till officiell myndighet ställd anhållan. Hos vederbörande myndighet göra ansökan om tjänstledighet, afsked, äktenskapsskillnad. Bevilja, bifalla, afslå, remittera en ansökan. Inkomma l. ingå med, ingifva l. inlämna (hvard. kasta l. slunga in), emottaga, återtaga en ansökan. Sätta upp, affatta, skrifva en ansökan (åt någon l. för någons räkning). Föreslås till professor utan ansökan. P. Lilljehorn i Ad. prot. 1789, s. 52. Jag har afstyrkt hans ansökan (om pastorat). Tegnér 6: 276 (1836). Den syssla, om hvilken han då låg i ansökan. Ljunggren SAHist. 1: 174 (1886). Ansökan får endast afse personliga angelägenheter. Tj.-regl. 1889, s. 73. Vid denna tredje ansökan (om inträde ss. nunna i Vadstena kloster) skulle stränga ord talas om försakandet af värld och anhörige. O. Quensel i Kyrkl. tidskr. 1897, s. 59. — jfr AFSKEDS-, BOSKILLNADS-, DISPENS-, INTECKNINGS-, INTRÄDES-, KONCESSIONS-, KONKURS-, NÅDE-, PATENT-, RESNINGS-, STIPENDIE-, STÄMNINGS-, TILLSTÅNDS-, TJÄNSTE-, TRANSPORT-, URARFVA-ANSÖKAN m. fl.
Anm. 1:o I best. form o. i pl., hvilka ej bildas af d. o., äfvensom i ssgr användes i samma bet. ANSÖKNING; däremot är i sg. obest. ansökan numera afgjordt brukligare. jfr: Muntlig ansökan göres hos närmaste befälhafvare och skall föras vidare i tjensteväg till den, som har att afgöra det ärende, ansökningen rör. Tj.-regl. 1889, s. 73. — 2:o Jfr anm. till ANSÖKA 1.
