SAOL

publicerad: 2015  
anspelning
an|­spel·­ning substantiv ~en ~ar anspela
Singular
en anspelningobestämd form
en anspelningsobestämd form genitiv
anspelningenbestämd form
anspelningensbestämd form genitiv
Plural
anspelningarobestämd form
anspelningarsobestämd form genitiv
anspelningarnabestämd form
anspelningarnasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
anspelning an­spelningen an­spelningar
an|­spel·ning·en
substantiv
an`spelning
halvt ut­talad hän­syftning
en anspelning (något/sats)
en anspelning (något)
en anspelning (sats)
takt­lösa an­spelningar på hennes privat­liv
belagt sedan 1834

SAOB

publicerad: 1900  
ANSPELNING an3~spe2lniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[efter t. anspielung; jfr äfv. lat. allusio]
vbalsbst. till föreg. — särsk. till 2: (mer l. mindre förtäckt) hänsyftning l. häntydning (på ngn l. ngt); antydning; jfr ALLUSION. Livijn S. skr. 2: 242 (1834). Utskottet ville .. alldeles icke begripa anspelningen på ”de mellankommande omständigheterna”. Palmblad Norge 331 (1846). Hemlighetsfulla anspelningar, som ingen förstod. Topelius Vint. I. 1: 274 (1859, 1880). (Dalbergs anteckningar innehålla) endast tvetydiga anspelningar, som ingenting afgöra. Odhner G. III 1: 518 (1885). Försäljarne utbjödo sina varor under skämtsamma anspelningar. Heidenstam End. 60 (1889). Anm. På inflytande från FÖRESPEGLING beror sannol. det ngn gg för anspelning förekommande anspegling (jfr C. Säve hos Stephens Oldnorth. run. monum. 2: 827 (1868), Linder Regl. 189 (1886)). Dessa bref .. äro uppfyllda med .. anspeglingar på Sverige och tilldragelser i Gamla Verlden. Gosselman Sjöm. 1: 87 (1839). Carlén Bull. 1: 34 (1847). Anspeglingar på dåvarande tidsförhållanden. Brunius Sk. k. 475 (1850).