SAOL
publicerad: 2015
bädd
bädd
substantiv
~en ~ar • säng; underlag
| Singular | |
|---|---|
| en bädd | obestämd form |
| en bädds | obestämd form genitiv |
| bädden | bestämd form |
| bäddens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bäddar | obestämd form |
| bäddars | obestämd form genitiv |
| bäddarna | bestämd form |
| bäddarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
bädd
bädden bäddar
bädd·en
substantiv
1
särskilt anordnad, mjuk liggplats för sömn och vila
extrabädd; överbädd
hon kröp över till hans sida av bädden; priset var 250 kronor per bädd i sovsalarna; han gjorde sig en bädd av granris; hon gjorde i ordning en bädd på golvet åt hunden
○
äv. med tonvikt på tillstånd som kräver vila eller dylikt
ofta i sammansättn.
de vakade dag och natt vid den sjukes bädd
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk);
fornsvenska bädder, äldre bädher; gemensamt germanskt ord, ev. besläktat med
bale
2
naturligt eller konstgjort underlag i form av ett förhållandevis djupt skikt av varierande material
husets bädd utgörs av flera lager bjälkar och plank; lägg upp köttet på en bädd av strimlad grönsallad; bäcken rann över en bädd av mjuk, grön mossa
○
äv. om lager av bergart som omsluter annan bergart
belagt sedan 1745
3
vanligen i sammansättn.
anordning för stöttning av fartyg som håller på att byggas särsk. i form av en rad lutande klossar
belagt sedan 1773
SAOB
publicerad: 1924
BÄDD bäd4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. (numera bl. i bet. 7, men där alltid) BÄDDA bäd3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(bädd (bedd) Emporagrius LTorstenson 199 (1651: beddlägrig) osv. bädh OxBr. 11: 771 (1640: Bädh pareckum). bädda (bedda) SvOrds. B 1 b (1604: beddo, oblik kasus), JernkA 1848, s. 174. bedde (ack. sg.) GR 7: 389 (1531: kolabedde))
Etymologi
[fsv. bädder (anträffadt bl. i ack. sg. bäd), motsv. fd. bædh, isl. beðr, got. badi, n., fsax. bed, mnt. bedde, n., nt. bedd, fht. betti, n., t. bett, feng. bedd, n., eng. bed; af germ. badja-, möjl. besläktadt med lat. fodio, gräfva (jfr FOSSIL), o. urspr. betecknande utgräfd liggplats (särsk. för djur); jfr BALE. Anm. Formen bädda (bädde) är ombildad efter (m)nt., liksom formen bädd beror på inverkan från detta spr.]
1) för ändamålet särskildt anordnad liggplats för människor, bestående af ett (mer l. mindre mjukt) underlag, vanl. bestående af sängkläder (o. ett täcke l. dyl. som den liggande breder öfver sig); stundom afseende såväl sängkläder som den säng l. dyl. i l. på hvilken dessa äro anbragta; äfv. om djurs bale l. rede; jfr LÄGER, NATTLÄGER, HVILOLÄGER, HVILOPLATS. Hoo länge soffuer på sijn beddo, han får lithet för sin nebbe. SvOrds. B 1 b (1604). Bort det, att kämpen / Skulle dö nesligt / På mjuka bädden. Geijer I. 3: 194 (1811). Retzius FinKran. 24 (1878). Bädd af halm. Klint (1906). — jfr BARN-, BRUD-, DIVAN-, DUN-, DÖDS-, FÄLT-, HALM-, HVILO-, LIK-, PARAD-, PLÅGO-, SJUK-, SYSKON-BÄDD m. fl. — särsk.
a) i oeg. anv., om hviloplats öfverhufvud. Marken är, hos er, den bädd hvarpå man hvilar. Leopold 1: 5 (1790, 1814). Gatan har ej sällan varit hans bädd. Dalin (1850). På drifvans bädd. Runeberg ESkr. 1: 3 (1846).
b) (föga br.) om så mycket sängkläder som fordras till en bädd. 1 divansoffa med fullständig bädd. BoupptVäxiö 1914.
2) (numera föga br.) om bolster l. kudde o. d. Lind (1738). Cavallin (1875). — jfr DUN-, SÄNG-BÄDD. — bildl.; jfr 3. Nu börjar .. / .. ögat alla stunder märka / Hur vintrens bäddar sjunka ner. GFGyllenborg Vitt. 1: 181 (1759, 1795). Väcka en jord, somnad i bäddar af snö. BEMalmström 6: 9 (1845).
3) i bildl. anv. af 1 (o. 2). Dödlik i sin hvita bädd / Den trötta jorden hvilar. Ps. 1819, 405: 2. (Han) störtade sig djerf i vågens bädd. Runeberg 2: 157 (1830). Redan led det mot aftonen; skuggorna förlängdes, och solens sista stråle sökte sin beslöjade bädd. Carlén Rosen 725 (1842). Den del af staden, där kyrkruinerna och medeltidshusen med trappformiga gaflar resa sig upp ur en grönskande bädd af träd och buskar. LbFolksk. 163 (1890). — särsk.
a) i vissa stående uttr.: hvila på plågans bädd, vara sängliggande sjuk. Dalin (1850). — (knappast br.) dö l. hvila på ärans bädd, med ära stupa l. hafva stupat i krig. ÖoL (1852). BvBeskow Lefn. 112 (1857).
b) i fråga om moln o. d.; särsk. om utbredd massa af moln; jfr 6. Molnens bäddar. JGOxenstierna 1: 192 (1770, 1805). Några bäddar af strömoln .. seglade fram öfver solhafvet. Almqvist GMim. 2: 129 (1842). Solen nedgick blodröd uti en bädd af åskmoln. GvRosen i LitAlbum 1880, s. 61. — jfr MOLN-BÄDD.
c) om mjuk o. tät blomster- l. gräsmatta. Lijksom en Herda-Möö, hvad högtijds dag man fijrer, / .. Sin bästa granlåth tar å nästa ängens bädd. Düben Boileau Skald. 11 (1721). Högt bland silfverglänsande moln satt sommarens måne / Ängarnes blommiga bädd drack dess försmäktande sken. BEMalmström 6: 6 (1840).
4) om den fördjupning i marken i hvilken vattnet i en flod o. d. l. en sjö l. ett haf inrymmes. Denna Canalens bädd. Jennings PVetA 1769, s. 11. Der Euphrat .. / Gick fängslig fram, i djupt beredda bäddar. Leopold 2: 290 (1812, 1815). En ravinartad inskärning, som synes vara bädden af ett gammalt vattendrag. JJSederholm i Fennia XII. 5: 37 (1896). — jfr FLOD-, STRÖM-BÄDD m. fl.
5) (i sht i fackspr.) underlag; särsk. tekn. om underlag för maskin o. d. (jfr BÄDDNING 2) l. om underlag af sten, trä l. dyl. under vägbank l. byggnadsgrund. Är ganska nödigt, at bädden under dynan och städ-stabben göres så, at den altid kan befordra en jämn dusning eller svigtning. GPolhem PVetA 1745, s. 15. Grunden (till huset blef) aldraförst tillagad med en inslagen och hoppackad bädd af fin Blå-Lera, hvaruppå Dynstockar nedlades. Aken Eldsl. 40 (1797). Någon skyddad hamn finnes icke (vid Kiiskinkylä), hvarför farkosterna, då de icke begagnas, uppdragas på land, där de stå på skilda bäddar. Ramsay VägvFinl. 145 (1895); jfr a. Man kan mura en särskild bädd, hvarpå dynamomaskinen ställes. 2UB 3: 183 (1897). Inom väg- och vattenbyggnadskonsten användes bädd af rundvirke, slanor eller ris för att å lös myr- eller mossmark uppbära landsvägs- eller järnvägsbankar. 2NF (1905). — jfr MASKIN-, MUR-, PANN-, RUST-, TURBIN-, UNDER-BÄDD. — särsk.
a) skeppsb. stapel, stapelbädd; äfv. om det underlag på hvilket färdigbyggdt fartyg vid stapelaflöpning glider ut i vattnet. Sahlstedt (1773). Fartygs upphalning på bädd bivista disciplarne i Skeppareskolan. Gynther Förf. 2: 442 (i handl. fr. 1836). Wrangel SvFlBok 435 (1898). — jfr AFLÖPNINGS-, FARTYGS-, LAND-, SJÖ-, SKEPPS-, STAPEL-, UPPHALNINGS-BÄDD.
b) geol. om lager af jord- l. stenart som bildar underlag för ofvanpå liggande jord- l. bergart; jfr 6 a. (Sandstenslagret vid Hör i Skåne) är .. kring 18 fot mägtigt och hvilar på en bädd af Blålera. SNilsson i VetAH 1819, s. 145. Höjer Sv. 2: 938 (1879).
6) utbredd massa af ngt ämne, lager. Vid västliga stranden ligga några bäddar med sjö-gräs. Landell Bligh 78 (1795). Cavallin (1875). — jfr GRO-, GRONINGS-, GÖDSEL-, JORD-, RIS-, SAND-BÄDD m. fl. — särsk.
a) geol. horisontalt utbredt lager af ngn berg- l. jordart, hvarf. Wallerius Min. 49 (1747). APolheimer i VetAH 1804, s. 46. På spridda ställen i södra delen af .. (Finland) förekomma bäddar af snäckskal, vanligen oansenliga till sitt omfång. ARindell hos Grotenfelt LandtbrFinl. 15 (1896). — jfr BRUNKOLS-, FLINT-, GIPS-, KALK-, LAVA-, LER-, MORÄN-, MULL-, MUSSEL-, MÄRGEL-, SALT-, SKAL-, SLAM-, SNÄCK-, STENKOLS-, UNDER-BÄDD m. fl.
b) om utbredd massa i hvilken ngt, mer l. mindre fullständigt, inpackas l. inbäddas. Krukan sättes i en bädd af hästgödsel. Berzelius Kemi 2: 286 (1812). (Ångpannetuberna) upphettas .. till hvitglödgning och inläggas derefter i en bädd af sågspån, brunkols- och stenkols-stybbe. TT 1871, s. 135.
7) bergv. hög l. hop af kol. En smed, hwilken otrogit försnillat och försålt sin Husbondes i Bäddan befintlige Öfwerkol. Bergv. 2: 178 (1708). Hälften af (de vid Nisshyttan använda) kolen voro 2 år gamla och lågo i bädda utan tak. JernkA 1845, 2: 128. Därs. 1848, s. 174. — jfr KOL-BÄDDA.
8) (föga br.) afdeladt jordstycke, i sht i trädgård, för plantering af köks- l. prydnadsväxter, trädgårdssäng. Klosterträdgården med bäddar för köksväxter. Rydberg RomD 146 (1874, 1877). WoH (1904). — jfr BLOM-, BLOMSTER-BÄDD.
-FORMIG. särsk. geol. till 6 a. Dolerit, hvilken icke visar denna bäddformiga aflagring så tydlig som basalten. TT 1899, K. s. 38. —
(1) -LÄGRIG. (†) sängliggande sjuk. Emporagrius LTorstensson 199 (1651). —
(2) -PARKUM. (bädd- 1640—1801. bädde- 1637—1667) (†) parkum afsedt till dynvar. OxBr. 11: 700 (1637). Nemnich Waarenlex. 719 (1801). —
-STOCK. skeppsb.
1) till 5: balk på sidan om kölsvinet som uppbär maskineriet på ett ångfartyg. Witt Skeppsb. 88 (1858). 2NF 4: 837 (1905).
(1) -STÄLL. Bäddställ med rullar af mjukt dubbelt ståltrådsgaller för sängbottnarne. SDS 1904, nr 84, s. 2. —
B (†): BÄDDE-PARKUM, se A.