SAOL

publicerad: 2015  
baguette
bagu·­ette [baget´] substantiv ~n [‑en]; pl. ~r [‑er] • långt och smalt fransk­bröd
Singular
en baguetteobestämd form
en baguettesobestämd form genitiv
baguettenbestämd form
baguettensbestämd form genitiv
Plural
baguetterobestämd form
baguettersobestämd form genitiv
baguetternabestämd form
baguetternasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
baguette baguetten baguetter
substantiv
[-get´]
● av­långt franskbröd
SYN. pain riche
vinet var upp­hällt och baguetten låg frasig och varm bred­vid
○ nu­mera ofta om (dubbel) smör­gås på baguette­bröd
kycklingbaguette
kaffe och baguette
belagt sedan 1960-talet; av franska baguette med samma betydelse; ur lat. bac´ulum 'käpp, stav'; jfr ur­sprung till bacill
Till SO

SAOB

publicerad: 1898  
BAGUETT(E), se BAGETT.
Till SAOB