SAOL
publicerad: 2015
biverkning
bi|verk·ning
substantiv
~en ~ar • mest i pl. bi- 1 verkning
| Singular | |
|---|---|
| en biverkning | obestämd form |
| en biverknings | obestämd form genitiv |
| biverkningen | bestämd form |
| biverkningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| biverkningar | obestämd form |
| biverkningars | obestämd form genitiv |
| biverkningarna | bestämd form |
| biverkningarnas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1911
BIVERKNING bi3~vær2kniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
biverkan; mest i pl. o. i sht om verkan af läkemedel. Double (m. fl. hafva) .. yrkat, att det (dvs. svafvellefvern) .. bör .. användas (i st. f. kalomel), emedan det både är säkrare och har mindre skadliga biverkningar. Hwasser Sm. skr. 1: 99 (1836, 1839). Ej sällan medföra i synnerhet större doser af febermedel vissa obehagliga biverkningar, såsom öronsusning, hufvudvärk, frosskakningar. 2 NF 7: 1483 (1907).