SAOL publicerad: 2015 bråckbråck substantiv ~et; pl. ~ • utbuktning av organ utanför dess naturliga begränsningSingularett bråckobestämd formett bråcksobestämd form genitivbråcketbestämd formbråcketsbestämd form genitivPluralbråckobestämd formbråcksobestämd form genitivbråckenbestämd formbråckensbestämd form genitiv Till SAOL Javascript måste vara aktiverat för att visa artiklarna SO publicerad: 2021 bråck bråcket, plural bråck, bestämd plural bråcken bråck·et substantiv [bråk´] ● onormal utvidgning eller utbuktning av organ(del) bråckoperation; diskbråck; ljumskbråck han fick bråck och måste opereras belagt sedan 1690; av lågtyska brok med samma betydelse, eg. 'brytning'; besläktat med 1bräcka!! Till SO Javascript måste vara aktiverat för att visa artiklarna SAOB bråck subst.1 bråck subst.3 Javascript måste vara aktiverat för att visa artiklarna
