SAOL

publicerad: 2015  

däxel

däxel substantiv ~n däxlar • ett yxliknande verk­tyg med eggen tvär­ställd mot skaftet

Singular
en däxel	obestämd form
en däxels	obestämd form genitiv
däxeln	bestämd form
däxelns	bestämd form genitiv
Plural
däxlar	obestämd form
däxlars	obestämd form genitiv
däxlarna	bestämd form
däxlarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

däxel däxeln däxlar

däxl·ar

substantiv

däx`el

● ett yx­liknande verk­tyg med bladet vinkel­rätt mot skaftet anv. bl.a. för att åstad­komma konkava ytor

belagt sedan 1737; av tyska Dechsel med samma betydelse; jfr sv. dial. täxla med samma betydelse

Till SO

SAOB

publicerad: 1923  

DÄXEL däk4sel (dä´xel Weste, dä`cksl Dalin), r. l. m.; best. -n; pl. -xlar; l. (numera bl. bygdemålsfärgadt) TÄXLA täk3sla2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.

Ordformer

(täxla BoupptRasbo 1754 osv. täxel BoupptVäxiö 1737, Därs. 1797. däxel (dexel osv.) Widegren (1788) osv. däxla BoupptVäxiö 1793)

Etymologi

[formen täxla är inhemsk; jfr sv. dial. täxla (m. fl. former), fnor. þexla, nor. dial. teksla (m. fl. former); formen däxel är lånad från t., jfr t. deichsel, dechsel; formerna täxel o. däxla äro blandformer af täxla o. däxel. Ordet hör till en bl. a. i gr. τέκτων, sanskr. táksan, timmerman m. m., föreliggande rot med bet. ’hugga']

snick. yxartadt verktyg för åstadkommande af konkava ytor l. fördjupningar äfvensom af plana ytor på horisontala arbetsstycken hvilkas läge icke medgifver bekväm användning af vanlig yxa; jfr BANDYXA, SKARFYXA. BoupptVäxiö 1737. Hector Husg. 149 (1904).

Afledn.: DÄXLA l. (numera bl. bygdemålsfärgadt) TÄXLA, v. snick. behandla med däxel; urholka (med däxel). (Tallstammen) Täxlas til rännor, hoar (m. m.). Rothof Hush. 549 (1762).

Till SAOB