SAOL

publicerad: 2015  

ek

ek substantiv ~en ~ar • ett träd

Singular
en ek	obestämd form
en eks	obestämd form genitiv
eken	bestämd form
ekens	bestämd form genitiv
Plural
ekar	obestämd form
ekars	obestämd form genitiv
ekarna	bestämd form
ekarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

ek eken ekar

ek·en

substantiv

● typ av kraftigt löv­träd med par­flikiga blad och släta ollon samt hårt och håll­fast virke

ekbacke; ekdunge; bergek; skogsek

en knotig, lummig gammal ek

○ äv. eke

ekbord; ekparkett; ekskåp

en bok­hylla i kalkad ek

○ äv. om liknande träd

eksläktet; järnek; korkek; stenek

belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ek; gemensamt germanskt ord; trol. besläktat med lat. æ´sculus 'ett slags ek' och grek. aigil´ops 'ett slags ek'

Till SO

SAOB

  ek subst.1
  ek subst.2
  ek subst.3
· ek-