SAOL

publicerad: 2015  
enda
enda adjektiv ende, vard. superl. endaste • en, ett enda bara en, ett; ​han är ende sonen; ​han är den ende som bor kvar bara han bor kvar; ​inte en endaste en ingen alls
Positiv
en enda + substantiv
ett enda + substantiv
den/det/de enda + substantiv
den ende + maskulint substantiv
Övrig(a) ordform(er)
endastei vissa uttryck
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
enda maskulinum ende, superlativ endaste, komparativ saknas
adjektiv
en`da
● bara en särsk. anv. som förstärknings­ord (ofta till­sammans med "en") för att ut­trycka mots. till antingen flera el. ingen
JFR ensam
en enda chef för båda tv-kanalerna; hon vann inte en enda krona; inte en endaste en; hennes enda kärlek; hon är enda barnet; enda chansen var att hoppa i vattnet
○ äv. försvagat, sär­skilt i mer el. mindre känslo­laddade ut­tryck
allt var en enda röra; besöket blev en enda lång väntan; filmen var en enda stor besvikelse; rummet blev ett enda hav av rosor
○ äv. substantiverat, ofta om kärleks­partner
han är den ende för henne; hon den enda
vara det enda raka se rak
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska ende; till 1en!! och ändelsen -de som i åttonde m.fl. ordnings­tal
Till SO

SAOB