SAOL

publicerad: 2015  

etikett

et·­ik·­ett [‑iket´] substantiv ~en ~er 1 lapp med på­skrift om inne­håll2 regler för former och bruk i um­gänget: ​hålla på etiketten​ – Alla sammansättn. med etiketts- hör till etikett 2.

Singular
en etikett	obestämd form
en etiketts	obestämd form genitiv
etiketten	bestämd form
etikettens	bestämd form genitiv
Plural
etiketter	obestämd form
etiketters	obestämd form genitiv
etiketterna	bestämd form
etiketternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

etikett etiketten etiketter

et·ik·ett·en

substantiv

[-ket´]

1 lapp (som sätts fast på vara) som an­ger en varas namn, inne­håll m.m.

adressetikett; vinetikett

burkarna försågs med nya etiketter

○ ibland bildligt om term el. beteckning ibland något ironiskt

forskarna vill gärna sätta etiketter på all­ting

belagt sedan 1779; av franska étiquette med samma betydelse, till fornfranska estiquer 'sticka; sätta fast'; besläktat med 2sticka 1 och engelska ticket 'biljett'

2 knappast plur. regler för upp­trädande vid (finare) um­gänge

etikettsbrott; hovetikett

lära sig vett och etikett; hålla strängt på etiketten

belagt sedan 1733; urspr. 'hovetikett', dvs. en lista med gällande konvenansregler

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

ETIKETT et1ikät4 l. e1t-, r. (m. Lindfors (1815), Lundell); best. -en; pl. -er.

Etymologi

[av fr. étiquette, ffr. estiquet(te), av estiquer, sticka, sätta fast, av ett germ. stekan (se STICKA, v.)]

I. med påskrift försedd lapp (l. bricka), fäst (avsedd att fästas) vid ett föremål o. angivande dettas namn resp. innehåll l. andra upplysningar. En Munk har .. satt etiquetter eller titlar på Manuscript-pärmarne. Björnståhl Resa 5: 112 (1779). Med etiketter förstås (i trädgårdar) träskifvor, zinkplåtar, skiffer- eller porslinsskifvor, lappar af pergament eller tyg m. m. d. hvarpå växtens namn skrifves. Lindgren Trädg. 1: 85 (1872). Utmärkt prydliga, hela burkens sidor omslutande etiketter. LAHT 1912, s. 272. — jfr PAPPERS-, RYGG-, VÄXT-ETIKETT m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl. Verd. 1885, s. 55. Rydberg (hade) en gång för alla blifvit försedd med etiketten frisinnad. Vetterlund StudDikt. 136 (1896, 1901).

II. [beträffande bet.-övergången jfr fr. protocole, formulär, ceremoniell, urspr.: (förklistrat) papper (avsett för innehållsförteckning o. d.), ävensom isl. skrá, förordning, urspr.: skinn]

1) sammanfattning(en) av (de mer l. mindre stränga) reglerna för uppträdandet (klädseln osv.) vid ett hov o. d.; allmännare: sammanfattning(en) av de former o. bruk som gälla för umgänget (klädseln osv.) inom ett visst samhällslager, särsk. inom en socialt högre stående krets. Hålla strängt på etiketten. Etikettens bud, lagar. Brott mot etiketten. Dalin Arg. 1: 176 (1733, 1754). Fel mot etikettens lagar betraktades (av G. III) nära nog som verkliga förbrytelser. SvH 8: 42 (1904). — jfr HOV-, KLÄDEDRÄKTS-ETIKETT. — särsk.

a) i mer l. mindre utvidgad l. bildl. anv. Det hör inte till etiketten i franska armén att ge ljud åt smärtan. Cederschiöld Vänt. 167 (1915).

b) övergående i bet.: uppträdande i (sträng) överensstämmelse med etikettens fordringar. Den fria ton, som .. är rådande (i Sverge), .. är lika långt skillgd ifrån sjelfsvåld, som en tvungen etiquette. Stiernstolpe Arndt 2: 27 (1807).

2) (numera knappast br.) enskild regel för etiketten (i bet. II 1 b), etikettsregel; i pl. = II 1. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 13 (1776). Hundradetals små Prinsar .. funno genom Etiquetterne medel, at uphöja sin värdighet. SP 1780, s. 981. Düben Lappl. 118 (1873). — (†) särsk. övergående i bet.: artighet, ceremoni. Ack, Herre Gud! sådana etiketter mellan goda vänner! Knorring Skizz. II. 2: 53 (1845).

Ssgr (Anm. Särsk. i ssgr i vilka ordet ingår med bet. I torde ssgsform utan -s- föredragas):

(II 1) ETIKETT- l. ETIKETTS-BROTT. —

(II 1) -FRÅGA, r. l. f. G. J. Ehrensvärd Dagb. 2: 71 (1780). —

(II 1) -FULL. (mindre br.) som lägger stor vikt vid ett noggrant iakttagande av etikettens olika bud. Dryg och etikettfullt förnäm i sin hållning. Ramsay Barnaår 3: 109 (1904). —

-FULLHET—0~2, äv. ~20. (mindre br.) Odhner GIII 2: 249 (1896). —

(I) -KLISTER. —

(I) -ORD. ord (inskrift) på etikett; bildl.: karakteriserande l. klassificerande ord l. beteckning. Många om ej de flesta nordiska författare stå liksom i bestämda fylkingar — man kan nästan med etikettsord bestämma, till hvilket läger de höra. O. Levertin i OoB 1892, s. 231. —

(II 1) -REGEL. —

(II 1) -TVIST. Crusenstolpe Tess. 3: 270 (1847). SvH 8: 237 (1905). —

(II 1) -VIDRIG. stridande mot etiketten. —

(II 1) -VÄSEN l. -VÄSENDE. Hildebrand Medelt. 1: 15 (1879). Etikettsväsendet upprätthölls (under G. IV A.) strängare än någonsin. SvH 8: 218 (1905).

Avledn.: (I) ETIKETTERA, v. vbalsbst. -ing (äv. konkretare). förse med etikett. Vi använde en del af dagen att etikettera våra från bergen hemtagna mineralier. Berzelius Res. 230 (1819). Etiketterade originalflaskor. SFS 1901, nr 124, s. 2. särsk. mer l. mindre bildl. Verd. 1891, s. 97. Det är en felaktig etikettering för Bernard Shaw, att kalla honom för paradoxmakare. Vallentin London 512 (1912).

Ssg: etiketterings-maskin. TT 1897, Allm. s. 369.

Till SAOB