SAOL

publicerad: 2015  
fön
fön substantiv ~en ~ar • hår­fön
Singular
en fönobestämd form
en fönsobestämd form genitiv
fönenbestämd form
fönensbestämd form genitiv
Plural
fönarobestämd form
fönarsobestämd form genitiv
fönarnabestämd form
fönarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
föhn föhnen
eller
fön fönen
föhn·en, fön·en
substantiv
[fö´n]
● varm torr vind som upp­träder på lä­sidan av bergs­kedja särsk. i Alperna
JFR samum, scirocco
föhnvind
belagt sedan 1865; av schweizisk tyska Föhn med samma betydelse; av lat. (ven´tus) favo´nius 'västlig (vind); vårlig (vind)'
Till SO

SAOB