FÖRLOVNING förlå4vning l. fœr-, i Sveal. äv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till FÖRLOVA 8; äv. konkretare, särsk. om tid under vilken en förlovning varar. Tillkännagiva förlovningen mellan (osv.). Eklatera sin förlovning. Hemlig förlovning. Bryta, slå upp förlovningen. Det är inte bra med långa förlovningar. Schenberg (1739). Den dagen kunde det icke bli någon officiel förlofning, ty ringarne kunde ej fås förr än följande dag. Benedictsson FruM 27 (1887). CGBergman hos Flodström SvFolk 507 (1918).
Ssgr: FÖRLOVNINGS-ANNONS. Benedictsson FruM 26 (1887). jfr: Fröken Stéphanie Hamilton (gift 1876) var helt säkert den första av ”societeten”, som bröt mot detta bruk (dvs. att notificera en familjenyhet gm kort), ty hon annonserade helt enkelt sin förlovning med greve Carl von Platen. Wrangel FornTid. 188 (1926). —
-KALAS. (numera i sht vard.) jfr -FEST. Förlofnings-kalaset är tillstäldt till i dag. Cederborgh RK 36 (1816). —
-KORT, n. kort varigm en förlovning tillkännagives; numera i sht i pl., om de förlovades visitkort som sändas inneslutna i samma konvolut. Björkman (1889). 1865 när min äldsta systers förlovningskort — tvenne visitkort sammanbundna med rosa sidenband — skulle .. sändas. Wrangel FornTid. 188 (1926). —
-RING. ring som gives till besegling av en förlovning; i Sv. numera en slät guldring som gives av såväl fästman som fästmö o. bäres å vänstra handens ringfinger. En af silfver- och gull-tråd sammanflätad förlofnings-ring. Möller 1: 58 (1745). Bruket med förlofningsringar var då (dvs. 1802) icke allmänt. Wrangel TegnKärlekss. 249 (1916). Den från romarna lånade förlovningsringen, som .. i senare medeltid spridde sig över hela den germanska världen. Flodström SvFolk 369 (1918). —
-VISIT. visit som göres av de förlovade med anledning av deras förlovning. Freja 1881, s. 65.
