SAOL

publicerad: 2015  
festong
fest·­ong [‑åŋ´] substantiv ~en ~er slinga av blommor och blad som ornament
Singular
en festongobestämd form
en festongsobestämd form genitiv
festongenbestämd form
festongensbestämd form genitiv
Plural
festongerobestämd form
festongersobestämd form genitiv
festongernabestämd form
festongernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
festong festongen festonger
fest·ong·en
substantiv
[-åŋ´]
flätat band av blommor och frukter ett vanligt ornament- och dekorations­motiv
belagt sedan 1697; av franska feston med samma betydelse; av ita. festone, till festa 'fest'

SAOB

publicerad: 1924  
FESTONG fästoŋ4, äv. fe-, äv. FESTON fästω4n, äv. fe-, r. l. m.; best. -en, vid uttalet 4n äv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er;
Ordformer
(festoner, pl. Bellman 5: 68 (c. 1775; rimmande med toner), Heidenstam Dikt. 104 (1895; rimmande med amazoner))
Etymologi
[av fr. feston, av it. festone, till festa, fest (se FESTIN)]
(i sht i fackspr.) i båge l. bågar vågformigt hängande kedja l. band av sammanflätade blad l. blommor l. dyl. l. av tyg, flor osv.; girland, (blomster- l. blad)slinga; ofta om ss. ornament använd konstnärlig efterbildning av sådant band; stundom med särskild tanke på den nedre i bågar l. uddar gående linjen; vanl. i pl. BerC11-Begrafn. 1697, s. D 1 b. Uti själfva fönstret stå tvenne stora blomsterkrukor af engelsk porslin, med sina festoner sirade och uti sina fat ställda. CCGjörwell (1792) i MoB 2: 51. Klädningen af Engelsk tyll garnerad i festoner med spetsar, sidensars-fållar och perlor. KonstNyhMag. 2: 36 (1820). Festoner af granris. Lundin o. Strindberg GSthm 150 (1880). — jfr FRUKT-, SIDEN-FESTONG m. fl.
Ssgr (i sht i fackspr.): A: FESTONG-, äv. FESTON-PRYDD, p. adj. —
-ORNAMENT. Uppl. 1: 635 (1905).
-STYNG. (föga br.) langettstyng. NJournD 1854, s. 8.
B (†): FESTONE-VIS, adv. (festone- 1697. festons- 1769) i festonger. Med Frantzar Festone-wis alt om kring zirad. BerC11Begrafn. 1697, s. C 1 b. Björnståhl Resa 1: 16 (1769).
C (†): FESTONS-VIS, se B.
Avledn.: FESTONERA, v., -ing. [jfr t. festonnieren, fr. festonner] (i sht i fackspr.) pryda med festonger; särsk. i fråga om handarbeten: sy ut i uddar, sy visst slags kantsöm, langettera. En slags mäss-skjorta med festonerade ärmar. JGOxenstierna (1805) i 2Saml. 3: 28. De stora, slingade uddarna festoneras. SthmModej. 1851, s. 6. Ekbohrn (1904).
Ssg: festonerings-maskin. tekn. Gutmanns tretråds festoneringsmaskin .. användes förnämligast vid kantning af uddarna å tyllgardiner. 2UB 8: 397 (1900).