SAOL

publicerad: 2015  
flöjt
flöjt substantiv ~en ~er • ett blås­instrument
Singular
en flöjtobestämd form
en flöjtsobestämd form genitiv
flöjtenbestämd form
flöjtensbestämd form genitiv
Plural
flöjterobestämd form
flöjtersobestämd form genitiv
flöjternabestämd form
flöjternasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
flöjt flöjten flöjter
flöjt·en
substantiv
● typ av blås­instrument där ton­bildningen sker genom att luft­strömmen bryts mot en skarp kant av trä, metall eller dylikt; vanligen med ljus ton
JFR träblåsinstrument
flöjtblåsare; flöjtist; flöjtsolo; blockflöjt; panflöjt; tvärflöjt
spela flöjt; flöjtens spröda ton
○ äv. om en orgel­stämma
belagt sedan 1538; av lågtyska fleute; ur fornfranska flahute, flëute med samma betydelse; av oklart urspr.
Drilla på flöjten
och basa på bastuban!
Tiljor knaka
och stängsel skaka. Birger Sjöberg, Dans­banan (i Fridas bok, 1922)
Till SO

SAOB