SAOL
publicerad: 2015
flöjt
flöjt
substantiv
~en ~er • ett blåsinstrument
Singular | |
---|---|
en flöjt | obestämd form |
en flöjts | obestämd form genitiv |
flöjten | bestämd form |
flöjtens | bestämd form genitiv |
Plural | |
flöjter | obestämd form |
flöjters | obestämd form genitiv |
flöjterna | bestämd form |
flöjternas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
flöjt
flöjten flöjter
flöjt·en
substantiv
●
typ av blåsinstrument där tonbildningen sker genom att luftströmmen bryts mot en skarp kant av trä, metall eller dylikt; vanligen med ljus ton
spela flöjt; flöjtens spröda ton
○
äv. om en orgelstämma
belagt sedan 1538;
av lågtyska fleute; ur fornfranska flahute, flëute med samma betydelse; av oklart urspr.
Drilla på flöjten
och basa på bastuban!
Tiljor knaka
och stängsel skaka. Birger Sjöberg, Dansbanan (i Fridas bok, 1922)
och basa på bastuban!
Tiljor knaka
och stängsel skaka. Birger Sjöberg, Dansbanan (i Fridas bok, 1922)