SAOL

publicerad: 2015  
gräshoppa
gräs|­hoppa substantiv ~n ‑hoppor en insekt
Singular
en gräshoppaobestämd form
en gräshoppasobestämd form genitiv
gräshoppanbestämd form
gräshoppansbestämd form genitiv
Plural
gräshopporobestämd form
gräshopporsobestämd form genitiv
gräshoppornabestämd form
gräshoppornasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
gräshoppa gräshoppan gräshoppor
gräs|­hopp·an
substantiv
grä`shoppa
typ av (från sidorna till­plattad) insekt med korta antenner och väl­utvecklade bakre hopp­ben ibland före­kommande i stora, skadegörande svärmar
gräshoppssvärm; markgräshoppa
gräs­hopporna alstrar ofta ljud genom att gnida bak­benen mot ving­kanterna; Johannes Döparen liv­närde sig enligt Bibeln på gräs­hoppor och vild­honung
i informella samman­hang ofta äv. om vårt­bitare, syrsor m.m.
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska gräshoppa

SAOB

publicerad: 1929  
GRÄSHOPPA grä3s~hop2a, i bet. 1 f. l. r., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar L. Paulinus Gothus Pest. 43 a (1623), KKD 5: 37 (1709)).
Etymologi
[fsv. gräshoppa, motsv. d. græshoppe; till GRÄS o. HOPPA, v., o. eg. betecknande ”den i gräset levande hopparen”; jfr feng. ȝærshoppa, m., samt ä. d. græshop, nor. dial. grashopp. Jfr äv. fsv. gräshoppare, d. dial. græshopper, holl. grashupper, t. grashüpfer, eng. grasshopper]
1) benämning på vissa växtätande insekter som hava de bakre benen utbildade till kraftiga hoppben o. som i sydligare länder tidvis uppträda i stora skaror o. ödelägga all växtlighet; särsk. zool. om (individ l. art l. släkte av) familjen Acridiidæ bland rätvingarna; äv. (numera i sht i icke fackmässigt spr.) om insekt tillhörande vårtbitarna o. syrsorna bland rätvingarna; särsk., i sht i uttr. (stora) gröna gräshoppan, om arten Locusta viridissima Lin., grön vårtbitare; jfr HÖSKRÄCKA. Johannes hadhe clädher aff Camele håår .., hans maat war gräszhoppor och wilhonogh. Mat. 3: 4 (NT 1526). Gräszhoppor .. äta allan grödhan vp j landena. 2Mos. 10: 12 (Bib. 1541). Berlin Lsb. 135 (1852). Vår inhemska stora gröna gräshoppa. (Stuxberg o.) Floderus 2: 647 (1903). jfr SPÖK-, STRÄCK-, TRUM-, VANDRINGS-GRÄSHOPPA m. fl. — särsk. i uttr. Egyptens l. egyptiska gräshoppor.
a) med tanke på de i 2Mos. 10: 12-15 omtalade gräshopporna; i sht i jämförelser (se Hjelmqvist BibGeogrN 58 f. (1904)). Jag har gådt några dagar och undrat, hvarifrån de nya Folkhopar komma, som skada landet mer än Egyptiska gräshoppor. Dalin Arg. 2: 18 (1734, 1754). Fåren, de där äro legio, draga fram likt Egyptens gräshoppor, förtärande och förhärjande allt hvad som finnes af gräs och af örter och buskar och blad. Langlet Ryssl. 299 (1898).
b) om gräshoppor tillhörande arten Schistocerca peregrina Oliv. Bland .. mera bekanta sträckgräshoppor kan nämnas Nord-Afrikas Schistocerca peregrina, ”Egyptens gräshoppor”. 2NF (1908).
2) i bildl. o. i överförd anv. — särsk.
a) (mindre br.) om visst slags fyrvärkeripjäs. SD(L) 1900, nr 297, s. 2. Siwertz Sel. 1: 38 (1920).
b) (förr) tekn. Gräshoppa kallas vid canongjuterierne et verktyg, tjenande til beqvämlighet vid fänghålens bårrande på canoner. Rinman (1788).
Ssgr (till 1): A: GRÄSHOPP-ART, -KRÄFTA, -LARV, -SVÄRM, -SÅNGARE, -TÅG, se D.
-UNGE. (-hoppe- 1751) Linné Sk. 78 (1751).
-ÄTARE. (-hopp- 1785. -hoppe- 1786) (tillf.) om person l. djur. Flere .. omtala ett Africanskt Folkslag under namn af .. Gräshoppätare, hvilkas enda födämne bestått af Gräshoppor. Ödmann StrSaml. 2: 92 (1785). Därs. 86 (om en fågel). Oldendorp 1: 84 (1786).
B (†): GRÄSHOPPE-UNGE, -ÄTARE, se A.
C (†): GRÄSHOPPO-SLAG, se D.
D: GRÄSHOPPS-ART. (-hopp- 1840—42) En äfven hos oss allmän Gräshoppart Locusta viridissima. Boheman ÅrsbVetA 1840—42, s. 9.
-KRÄFTA. (-hopp- 1901. -hopps- 1876 osv.) [efter t. heuschreckenkrebs] zool. individ l. art av kräftsläktet Squilla Fabr., i sht Squilla mantis Latr. 1Brehm III. 2: 224 (1876). (Stuxberg o.) Floderus 3: 440 (1904).
-LARV. (-hopp- 1903) VetAH 37: nr 5, s. 45 (1903).
-SLAG. (-hoppo- 15381640) jfr -ART. VarRerV 53 (1538). Linc. Vv 2 a (1640).
-SVÄRM. (-hopp- 18531893. -hopps- 1881 osv.) Ilmoni SjukdHist. 3: 139 (1853). Som en ödeläggande gräshoppssvärm utbredde den (kejserliga hären) sig öfver landet i riktning mot Leipzig. IllSvH 4: 220 (1881). Verd. 1892, s. 274.
-SÅNGARE, m. l. r. (-hopp- 1858. -hopps- 1875 osv.) zool. individ l. art av fågelsläktet Locustella Kaup; i sht om arten Locustella nævia Bodd. Gräshoppsångaren .. kännes äfven på afstånd genom sin egna besynnerliga sång, som har likhet med gräshoppans läte. Nilsson Fauna II. 1: 343 (1858). FoFl. 1913, s. 284.
-TÅG. (-hopp- 1785) (tillf.) skara av gräshoppor på vandring. Ödmann StrSaml. 2: 80 (1785).