SAOL

publicerad: 2015  

grovlek

grov·­lek substantiv ~en ~ar • till grov 1 och -lek

Singular
en grovlek	obestämd form
en grovleks	obestämd form genitiv
grovleken	bestämd form
grovlekens	bestämd form genitiv
Plural
grovlekar	obestämd form
grovlekars	obestämd form genitiv
grovlekarna	bestämd form
grovlekarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

grovlek grovleken grovlekar

grov·lek·en

substantiv

gro`vlek

● mått på om­fång

JFR storlek

stolsbenen hade olika grovlekar; garnets grovlek är an­given på förpackningen

○ äv. om mått på skrovlighet eller dylikt

sand­papper av olika grovlek

○ äv. om grad av kraftighet eller dylikt

skons grovlek gör den lämplig för utomhus­bruk under vår och höst

belagt sedan 1790; -lek an­ger beskaffenhet

Till SO

SAOB

publicerad: 1929  

GROVLEK grω3v~le2k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.

Etymologi

[avledn. till GROV 1]

storlek i tvärgenomskärning; tjocklek. VDAkt. 1790, nr 524. Innan rundtimret kanthugges, sorteras det efter grofleken. Rothstein Byggn. 35 (1856). Alla skelettbenen (hos urmänniskan) utmärka sig för påfallande groflek och delvis mycket starka muskelfästen. 2NF 19: 263 (1913).

Ssgr (i sht skogsv.): GROVLEKS-KLASS. om var särskild av de klasser i vilka träd kunna uppdelas efter stammarnas grovlek. Kinman Guttenberg 36 (1890). Geete o. Grinndal 72 (1923). —

-TILLVÄXT~02, äv. ~20, r. tillväxt i grovlek. Kinman Guttenberg 83 (1890). Geete o. Grinndal 73 (1923).

Till SAOB