SAOL
publicerad: 2015
inneröra
inner|öra
substantiv
~t; pl. ‑öron, best. pl. ‑öronen inner- öra
| Singular | |
|---|---|
| ett inneröra | obestämd form |
| ett inneröras | obestämd form genitiv |
| innerörat | bestämd form |
| innerörats | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| inneröron | obestämd form |
| innerörons | obestämd form genitiv |
| inneröronen | bestämd form |
| inneröronens | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1933
INNER- ssgr (forts.):
INNER-ÖRA. anat. örats djupast i tinningbenet belägna, av snäckan o. förgårdsapparaten bestående del, örats labyrint; motsatt: ytter-, mellanöra. Sundström Huxley 72 (1874). Holmgren ÖronSj. 29 (1925).