SAOL

publicerad: 2015  
integritet
integr·­itet [‑ite´t] substantiv ~en o­rubbat till­stånd; o­kränkbarhet; o­beroende
Singular
en integritetobestämd form
en integritetsobestämd form genitiv
integritetenbestämd form
integritetensbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
integritet integriteten
integr·itet·en
substantiv
integrite´t
1 rätt att ha en egen sfär som är skyddad mot in­trång mest beträffande abstrakta om­råden som önskas skyddade mot åt­gärder el. in­syn, särsk. från myndighet
legitimations­tvång och andra in­grepp i hans integritet; sam­körning av data­register an­ses av många vara ett hot mot den personliga integriteten
ibland mera konkret i fråga om stater
stor­makterna garanterade landets territoriella integritet
belagt sedan 1820; av lat. integ´ritas 'oskadat till­stånd; hederlighet', till in´teger 'hel; ofördärvad; hederlig'
2 förmåga att handla rätt­rådigt oberoende av yttre på­tryckningar och dylikt
han har för mycket integritet för att in­låta sig på skattefiffel
spec. i konstnärliga samman­hang
hon tillät inte uppdrags­givarna att in­kräkta på hennes konstnärliga integritet
belagt sedan 1843

SAOB

publicerad: 1933  
INTEGRITET in1tegrite4t l. 01—, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-té 17891792. -tet 1664 osv.)
Etymologi
[jfr t. integrität, eng. integrity, fr. intégrité; av lat. integritas, oskadat l. ofördärvat tillstånd, hederlighet, oförvitlighet, avledn. av integer, oskadd, ofördärvad, hel, hederlig, oförvitlig, av in- (se IN-, pref.2) o. stammen i tangere (se TANGERA)]
1) förhållande(t) att vara i oskadat l. ofördärvat skick l. tillstånd l. att icke hava varit utsatt för ngn åvärkan l. skadegörelse l. ngt intrång o. d.
a) (†) i eg. anv. Jag tror icke att den mest envise tviflare kan fordra några starkare bevis, än detta deras (dvs. de i sandstenen vid Höör förekommande bladavtryckens) läge och deras integritet, för att blifva öfvertygad, det de vuxit på träd som funnits i grannskapet af deras närvarande lägerställe. VetAH 1820, s. 118. TLäk. 1833, s. 265.
b) folkrätt. i fråga om stat l. statsområde, med avs. på dess territoriella gränser: bevarande i orubbat tillstånd, okränkbarhet. (De italienska hoven försäkras i en österrikisk not) om skydd för deras oafhängighet och deras områdens integritet. SC 1: 568 (1820). Deras Majestäter förbinda sig .. att respektera Ottomaniska Kejsaredömets oafhängighet och territoriala integritet. SPF 1856, s. 117. Essén Eur. 78 (1926).
c) (i fackspr.) förhållande(t) att icke vara utsatt (l. mottaglig) för obehörig påvärkan l. inblandning, frihet från inblandning, självständighet, oberoende; i sht i fråga om makt l. inflytande o. d. Förnämsta villkoret för domaremaktens integritet är dess oberoende likaväl af den lagstiftande och af regeringsmakten, som af de rättssökande. Frey 1843, s. 188. Valens (till tyska riksdagen) frihet och integritet har man sökt skydda genom stränga lagbestämmelser. SvAlm. 1896, s. 47. Penningväsendets integritet, denna första grundval för allt ordnat näringsliv .. respekterades (icke heller för 200 år sedan). Heckscher EoH 125 (1922). SvD(A) 1931, nr 160, s. 5. — särsk. (†) närmande sig bet.: auktoritet, prestige. (Spaniens premiärminister har) trott det vara carakteren på en svag .. Regering, åtminstone på en om sin .. integrité föga säker Administration, at hindra omloppet af tryckta Saker. SP 1792, nr 191, s. 3.
d) (numera knappast br.) teol. i fråga om bibeln: egenskap(en) att icke vara väsentligt ändrad. En (biblisk) boks integritet eller oskaddahelhet består deruti att i henne ingenting väsentligt blifvit under tidernas lopp hvarken tillagdt, fråntaget eller förändradt. Ullman Rel. 1: 13 (1872). 2NF (1909).
2) (†) hederlighet, redlighet, oförvitlighet, rättskaffenshet. RARP 9: 79 (1664). Wedberg HD 20 (cit. fr. 1789). Baron Staël berömmes för .. integritet. Liljecrona RiksdKul. 414 (1841). Sundén 1: 413 (1886).
Ssg: (1 b) INTEGRITETS-TRAKTAT. folkrätt. folkrättsligt avtal gm vilket de fördragsslutande makterna förbinda sig att respektera o. stödja en viss stats territoriella integritet. 2NF 17: 323 (1912). BonnierKL (1924).