SAOL

publicerad: 2015  
klaver
klav·­er [‑e´r] substantiv ~et; pl. ~ • musik­instrument med klaviatur; ​trampa i klaveret göra en social tabbe
Singular
ett klaverobestämd form
ett klaversobestämd form genitiv
klaveretbestämd form
klaveretsbestämd form genitiv
Plural
klaverobestämd form
klaversobestämd form genitiv
klaverenbestämd form
klaverensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
klaver klaveret, plural klaver, bestämd plural klaveren
klav·er·et
substantiv
klave´r
● något ålderdomligt typ av instrument med strängar som slås an med hammare med hjälp av tangenter
JFR klavikord, 1piano
hammarklaver
○ äv. om andra tangent­instrument
handklaver
trampa i klaveret göra sig skyldig till ett pinsamt miss­tagofta en takt­löshet: han trampade ofta i klaveret på grund av sina oförsiktiga ut­talanden
belagt sedan 1676; via tyska av franska clavier 'klaviatur'; till lat. cla´vis 'nyckel; tangent'; jfr ur­sprung till klav
Till SO

SAOB