SAOL

publicerad: 2015  
konnotation
kon·­not·­at·ion substantiv ~en ~er • associativ bi­betydelse hos ett ord som inte till­hör grund­betydelsen; ​mots. denotation
Singular
en konnotationobestämd form
en konnotationsobestämd form genitiv
konnotationenbestämd form
konnotationensbestämd form genitiv
Plural
konnotationerobestämd form
konnotationersobestämd form genitiv
konnotationernabestämd form
konnotationernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
konnotation konnotationen konnotationer
kon·not·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
● löst förbunden bi­betydelse som inte till­hör grund­betydelsen hos visst ord; ofta av associativt slag
JFR denotation, extension 2, intension
konnotationer (av något)
våren har för många konnotationer av pånyttfödelse och romantik
belagt sedan 1958; av engelska connotation med samma betydelse; till lat. con´- 'med' och notation
Till SO

SAOB

Sökningen på konnotation i SAOB gav inga svar.